Direktlänk till inlägg 6 juli 2013
Ja nu på kvälls kvisten så tog jag mig en min PW med älskade Bitzi hemma hos mor och far <3
Gina naturen,markerna,sjöarna m,m ni som inte varit här kan inte förstå hur fint de är!
Men när jag gick där på vägen så börja jag tänka på hit de var för 39 kg sen hur orka ja ens gå? Göra något överhuvetaget ?
De börja jag tänka på för ja traska på som aldrig förr gick fort som fasen så då börja ja tänka på hur var de då?
Ja envis som jag är så gick ja ju men träna upp mig själv sakta men säkert men flåset de hade jag urs!! Flåsade om ja hick 10 trappsteg liksom de kommer ja ihåg så väl att mamma gick bakom mig engång och sa men Gud Sofie va du flåsar :/ de är inte så roligt att höra kan man säga mer man själv liksom viste om de men andra börjar märka då blir de ja va ska ja skriva :/ .. Men pinsamt, jobbigt m,m man börjar tänka väldigt mycket på att va jobbigt allt är och hur man ser ut m,m
Men hur gjorde ja när ja var med på pass på gymet ja kan inte fatta att ja orka för körde samma tempo som alla andra men som sagt jag är en sån person har ja sagt att ja ska göra något så gör ja de och envis som sagt!
Va kul de skulle vara om man hade sitt gamla ja Brevid sig när man är ute och går och bara se hur sagta man gick! Men de går ju inte :P
Men man har i tanken hur de kunde va!
Så då känner man sig som sagt så himla pepp nöjd glad stolt över sig själv de man gjort med konditionen ;)
Men nu ska ja sova förstår ni om ja ska orka imorgon och vara med på hela log festen :P
Puss god natt!!